Jul i Queenstown

Turistigt nog kommer vi spendera julhelgen i Queenstown! Vi har bott här två nätter och har minst två nätter till i stuga på holiday park strax utanför stan. Vi förväntade oss att allt boende osv skulle vara totalt uppbokat pga helgen, men det fixade sig ganska lätt med några telefonsamtal från i-site (turistinfo). När vi kom till Queenstown i förrgår tyckte vi (mest jag kanske) att det var lika bra att diska av bungyjumpingen direkt. Det var från den anrika Kawarau bridge (43m) och såg ut såhär:












Den övervägande känslan var argh-nu-träffar-jag-marken-väldigt-snart :) Man hann även känna av några sekunders frifall. Kul! Såg ett par personer före mig som stod och tvekade i flera minuter, skulle inte tro att det blir lättare att hoppa ju längre man väntar på kanten... Jag gjorde ett dykar-ok till abigail som var redo med sekvenstagning på kameran och hoppade. Det omedelbara smilet från att ha överlevt avtog efter en halvtimme eller så, men jag blir fortfarande glad av att se bilderna =)

Vi kommer från sex dagars vistelse i Te Anau och Milford Sound. I Te Anau kunde vi bo hos Abigails kusin Morag med familj. Vi bodde dock även en natt i Milford Sound och två nätter i stugor längs med Kepler Track. Vägen till Milford Sound hade många fina ställen att stanna på, vi gick tex. upp till Key Summit (900m nånting över havet) för att få lite utsikt, vilket vi också fick eftersom vädret var klart och fint. Vid parkeringsplatsen intill Homertunneln (som är mer eller mindre enkelriktad och har stoppljus vid infarterna) fanns det ett gäng nyfikna Keor (alpin papegoja). Skulle misstänka att turisterna matar dom då och då :) När vi tog en avstickare längs med grusväg i Hollyford Valley gjorde jag misstaget att gå i shorts vilket attraherade en armada av sandflies, Nya Zealands motsvarighet till Norrlands mygg.
[edit bilder: utsikt från milford road, kea som pickar på en fågel som fastnat lite olyckligt i vår kofångare, keor som busar med andra parkerade bilar ]
















Milford Sound var pampigt, höga berg som går nästan lodrätt ner i vattnet. Det heter Sound men är egentligen en fjord, som namnet på området (Fiordland) antyder. Hörde av någon att det inte skulle vara alltför olikt Norges fjordar, där varken Abigail eller jag har varit. Får väl kolla upp det nån gång :) Vi åkte på en 2,5h båttur ut i fjorden. Båten körde bla. in i ett par vattenfall och badade lite.
[edit bilder: Milford Sound från land och båt ]





















Eftersom vädret såg hyffsat ut bokade vi ett par nätter i DOC-stugor (department of conversation) för att gå Keplerleden (60km, börjar och slutar i Te Anau). Frystorkad mat inköptes och ackumulerad vandringsutrustning plockades fram. Ryggsäckarna blev faktiskt rätt lätta! Skulle gissa på under 10kg. Första dagen var mest uppför, genom ett enormt antal vindlingar i stigen, för att komma upp en bit på mount luxmore och stugan där. Bra utsikt över dalen där Te Anau ligger! Andra dagen gjorde vi den alpina delen av vandringen. Vi väntade så länge vi vågade vid stugan för att få bättre väder, men fick ändå ge oss iväg i dimma och blåst. Vi fick snö och bitvis hagel, och det låg ibland 30cm snö på marken (ca 1400m över havet). Det kunde dock ha varit värre, molnen delade faktiskt på sig ibland så att vi fick lite utsikt över South fiord och Lake Manapouri. Tredje dagen var nedförsbacke mer eller mindre hela tiden till Rainbow Reach där vi tog en minibuss tillbaka in till Te Anau. Nedanför trädgränsen var det bokskog som gick från täckt av vita lavar till täckt av mossa till ormbunkar med minskande höjd.
























































Det blev 6-7 timmar vandring med packning per dag i tre dagar för att komma runt nästan hela vandringsleden (vi skippade en övernattning och en bit på slutet för att det "bara var mer skog"). Den alpina delen var rättså häftig och en smula ansträngande vädermässigt, vi var glada att vi hade vindtäta kläder med oss. Bilder to come skulle jag tro :)

Tillbaka till nutiden, Queenstown: Igår åkte vi upp en bit för de närliggande kullarna med en kabinbana. Därifrån kunde man gå uppåt, först till launch siten för alla paragliders som syns över staden. Sen ville jag bara fortsätta en liten bit till för att få bättre utsikt. Sen såg jag en höjdsadel längre bort där man kanske kunde se ner på andra sidan (abigail ville nu hellre vänta på mig än följa med). När jag kom till sadeln var det fin utsikt över på andra sidan, men jag såg en skylt där det stod att det tog en timme att komma till toppen på berget, Ben Lomond. Eftersom det såg så nära ut var jag tvungen att utforska det lite närmare. En halvtimme senare var jag uppe på toppen och hade utsikt mot snöklädda berg åt alla håll. Jag tittade nu på klockan och konstaterade att jag hade varit borta en stund och att Abigail nog var trött på att vänta. Nerför berget och tillbaka längs med en ås som gick upp och ner blev en joggingtur. Efter två timmar och en kvart var jag tillbaka och Abigail hade inte ens ringt mountain rescue, perfekt! Mycket svårt att undvika att vilja se vad som är bakom nästa krök eller ås...
[edit: bilder från queenstown - paraglider, dock ej nån av oss :) Utsikt från Ben Lomond 1700m-nånting över havet. ]












Nu ska Abigail vara klar med sin LotR-ridtur runtomkring Glenorchy. Själv hoppas jag att vädret blir tillräckligt bra för att få ta en aerobatics-tur i en pitts special senare idag. Bokat i framtiden är även en lugn juldag och canyon swing på annandagen!